2002-07-04

Nu börjar vi verkligen känna oss som långseglare, inte TROTS utan TACK VARE att vi spenderat två veckor i Kristianopel, Blekinge. Vi ser det som en klar långseglarfiness att inte behöva hasta vidare till nästa hamn när vi hittat ett ställe vi trivs på. Dessutom blåser det fortfarande alldeles för mycket åt alldeles fel håll. I lördags var det en liten lucka, då pep nyfunna långseglarkamraterna Torbjörn och Anita i Linjett 33:an Sagittarius iväg mot Bornholm. Vi stannade för Mats hade stämt träff med smeden Sigurd för att bocka till en plåt som sjösäkrar fotogenköket. Det kan vi rigga upp på akterpulpiten i tjänligt väder och med Sigurds hjälp slipper vi sitta och hålla i grytorna. Han har också hjälpt till med gångjärnen till datorskärmen som ska kunna fällas upp i pilothuset och med lavetten till kanonen.

Kanonen är ca 10 cm lång men låter större! Vi köpte den faktiskt på loppis här i Kristianopel för en massa år sedan, och sköt då med den en gång. I den hiskliga smällen gick trälavetten i småbitar och kanonen har fört en tynande tillvaro i en lila plastpåse sedan dess. Nu glänser den nästan lika vackert som den smäller, med perfekt placering på pollaren i fören. Skjuter vi klockan 21.00 blir det en himla aktivitet i alla båtar för då ska de ta ner flaggorna.

Vi har fortfarande en lång lista på saker som ska göras och en hel del har vi prickat av under tiden i Kristianopel. Vi har också kunnat ägna oss åt en del roliga projekt. Mats har t.ex tillverkat en livbojsflagga. De går att köpa för tusen kronor men varför slänga ut pengar när det finns gröna metspön till stång, champagnekork till knopp - målas med illorange signalfärg, brandgult duschdraperi (IKEA 5:-) till flagga osv. Han har egenhändigt sytt webbing till fångstlinan, gjutit blyvikter tillsammans med Sven-Erik och tillverkat skydd för själva flaggan med smeden.

Vi behöver inte vara rädda för att det användbara champagnekorkförrådet minskar. Mats gav goda råd till en fransk kapten som skulle byta olja i en ny Nauticat som han höll på att segla ner till Medelhavet tillsammans med ägarna. Trots att Mats avböjde att göra själva kladdjobbet var de så glada över alla råd att han fick en flaska champagne. Första betalningen i den nya karriären!

Mats gamla karriär avfirades med ovan nämnda champagne och raggmunkar i fredags.

Hamnlivet ger upphov till mycken muntration. Det är en internationell miljö med massor av holländare och tyskar, en del danskar och finnar,  och enstaka engelska, polska och franska båtar. Vi har märkt att många båtar kommer in tidigt i hamnen numera, vissa redan på förmiddagen. Det är förmodligen för att ha plats på första parkett vid tilläggnings-showen som utspelar sig varje dag. Rollbesättningen ändras men huvudrollen har oftast samma karaktär; en högröd gapande skeppare vid rodret, som skriker ut order till sin egen besättning, andra båtar och folk i land. Bojar missas, linor tappas, händer kläms. Den mest fascinerande föreställningen hittills var nog när en kapten försökte lägga till långsides på en plats som var hälften så stor som hans båt. Vi ska dock inte slå oss för bröstet, men det var iallafall inte så många som tittade när vårt flaggspel flög i sjön...

Lokalbefolkningen tycker också att hamnen är ett kul ställe. De kommer ner med sina bilar på hamnplanen och sitter sedan kvar inne i bilarna  - oavsett väder.

I de gamla sjöbodarna vid hamnen säljs det allehanda krams.  Vi har inhandlat ett stycke brännvinstunna som till och med visat sig hålla rimligt tätt. Nu måste vi bara snickra ett nytt båtanpassat fäste till den. Det är sällan något kan användas direkt, men det är OK, vi lär inte börja använda den på riktigt förrän vi kommit till ett land med lägre skatteklass på det tänkta innehållet.

Vår gode vän, hamnkapten Sven-Erik har några av sjöbodarna för hamnens räkning. En är hamnkontor, där betalar de gästande båtarna för hamnplatsen och Sven-Erik har sin dator där han tittar på sjökort. Mats och Sven-Erik har byggt en antenn för kortvågsradion så nu kan han ta in väderkartor till datorn och det är ju en jättebra tjänst för de gästande båtarna. Nu kan han till och med skriva ut dem. Det tog bara knappt två veckor för kommunen att fixa en skrivare. Först kom det ut två man från IT-avdelningen i Karlskrona för att titta på datorn så det skulle bli rätt sort.

På kvällarna har vi ibland kvistat över till närliggande campingen och lyssnat på musik. Hans Alerstedt, som driver anläggningen, spelar själv, med eller utan kompband. Under den mysiga Corneliskvällen var det också ett gästspel med duon "Skrik & Panik" med Anna och Anni, två kanonduktiga tjejer som vi hoppas kommer gå långt. (Kom ihåg var ni läste det först!). Härliga kvällar har det varit. Igår kväll fick vi "limousine-service" dit med Hasses machotruck. Ann blev tillfrågad om att stå i baren, men hon klarade sig undan, den riktige bartendern kom i tid.

En kväll kom boule-kloten fram. Sven-Erik hade aldrig spelat men han hade stor talang. Mitt i spelet började Mats och Sven-Erik att vidareutveckla boulebanan, vilken saknade grus. Mats föll så illa med den tunga skottkärran att Ann dagen efter fick skjutsa runt honom till sjukstuga och röntgen. Ingen fraktur, men ett nästan avslitet muskelfäste i axeln. Nu har vi ännu fler roliga piller ombord. Tyvärr ökade Mats tandvärk drastiskt när han åt värktabletterna så Sven-Eriks bil fick agera ambulans nästa dag också. Nu är tanden borta och axeln bättre, men vi bidar vår tid någon dag till. Det är kuling på väg.