Loggbok : hösten 2004 i Chioggia.

En sammanställning av nyhetsbreven från perioden:

8 oktober. Fredag. Chioggia, Italien. 23 grader varmt, sol.

Ikväll reser vi till Sverige så det blir ett uppehåll här på tre veckor. Vi har redan lite hemlängtan tillbaka Olivia och vår vinterhamn. Chioggia känns alltmer som stället vi drömde om när vi en gång drog iväg på längesegling. Ett ställe där vi kommer nära lokalbefolkningen på ett naturligt sätt.

Våra nya vänner här i staden vänder ut och in på sig själva för att hjälpa oss och få oss att känna oss välkomna. Ett tag låg vi närmaste granne med lotsbåten och båtsmännen Hamlet och Mario blev allt muntrare. En dag fick vi tre kilo vongole, läckra små musslor och en flaska hemgjord proseco, vitt bubbelvin. Det blev en utmärkt måltid och när vi berättade hur gott det var lovade de att återkomma med nya skörder! Hamlet pratar lite engelska och vi ser fram emot en biltur i bergen med honom när vi kommer tillbaka. Mats har redan åkt motorcykel med honom, till en mekanisk verkstad som kunde hjälpa oss att förstärka knapen som höll på att lossna i senaste ovädret.

Tony och Giorgio är samägare till en 50-fots segelbåt som de arbetar på varje dag. De har verkligen adopterat oss. Sticker till oss kartor, lunchtallrikar med pasta, tips om alla möjliga och omöjliga inrättningar som en båtägare behöver hitta. Tony har följt med oss upp i stan och visat den utmärkta järnhandeln. Efterom de bara pratar italienska har Anns kunskaper i detta språk redan förbättrats avsevärt. Mats förstår en hel del och kan även säga några viktiga ord - som "slangklämmor", "buntband" och "fredag" -  på italienska.

Alla har lovat att titta till båten när vi är borta, liksom Bill och Linda och norrmännen på Pernoll som också ligger här i Chioggia. Det känns bra. Vi har fått flytta in i kanalen, i början låg vi på en ganska oskyddad plats. Vilket vi ju märkte i ovädret! Här har vi inte riktigt lika bra uppsikt över fiskeflottan, lotsbåten och all annan trafik som susar förbi, men våra nya grannar carabiniere, poliserna, vinkar glatt varje dag.

Vi har jobbat hårt med att få i ordning båten för vintern. Städat, servat generator och motor, konserverat vattenmakaren (som producerat 3200 liter utmärkt dricksvatten under sommaren - av Adriatiska havets mycket salta vatten), lagat saker som gått sönder... och så vidare...

4 november. Torsdag. Chioggia, Italien. 24 grader varmt, sol.

November har börjat bra för oss. Vi är tillbaka i Chioggia och har sandalväder.

Oktober hemma i Sverige var kyligt men såklart trevligt. Tyvärr hann vi inte träffa alla vänner och bekanta under de tre korta veckorna, men det blev i alla fall en del pussande på barnbarnen och ett och annat kärt återseende.

Ganska intressant att betrakta sitt hemland när man varit borta ett par år. Våldsreklam på TV (Statoil t.ex). Ett "Farmen" där alla djuren sitter i köket och slåss. Människor som pratar engelska med varandra som om det vore helt naturligt ("Ja have a nice day nurå, älskling!") Bussar som går mindre ofta och kostar mer. Plötsligt massor av internetcaféer i Stockholm. Stor stark på Arlanda = 67 kronor (= nitton femtiocentilitersburkar på vår lokala Lidl...). Människor som tilltalar en på gatan fast de är nyktra - det har vi sällan varit med om hemma förut. Det händer oss däremot hela tiden på resan så vi undrar om det är något vi drar till oss eller om Sverige blivit vänligare och öppnare?

Tack alla som förgyllde vår korta vistelse i Sverige! Vi saknar er!

Vi tog oss tillbaka till Italien med närmare 90 kg bagage -och ytterligare 10 kg på väg  i paket. Mest tunga båttillbehör som rostfria beslag, cirkulationspumpar och nya lånedatorer. Vi var också tvungna att köpa nya sittbrunnskuddar - de gamla sprack alla under en tvåveckorsperiod i somras och de är svåra att få tag på här - som vi tillverkade en egen resväska till. Diverse matvaror bidrog också till vikten. Fonder på flaska - helt okänt här. Soldatens ärtsoppa - vi har lovat bjuda våra italienska vänner någon kylslagen torsdag. Inläggningssill. Lösviktsté. Pepparkakor. Smågodis. Och en cheddarost rund som en prost. Visst skulle vi klara oss utan allt detta, egentligen. Möjligen med undantag av té, som hör till uppvakningsritualen (tänk, det finns bara påsté att köpa här. Inte ens i England har vi funnit lösviktsté i vanliga butiker). Men det är ju kul att passa på vid tillfälle!

Vi anlände till Venedig en timma försenade i fredags kväll och kom till Chioggia med buss och allt vårt bagage. Tack och lov hade vi införskaffat en ny kärra så vi kunde släpa  hem allt sista biten - taxichauffören hade visst ingen lust att komma. Ånej, tänkte vi, nu är vi tillbaka i arroganta Italien igen! Men i Chioggia är det lätt att släppa den tanken, det finns så många här som är trevliga och hjälpsamma. Ann hade skadat vänsterhanden på hemresan och fick dagen efter skjuts av vår nye vän Tony och hans syster Vanda till sjukhuset för röntgen. Inget brutet, men ett rejält bandage blev det ändå. E111 funkar bra här!

Mats har fått följa med Tony och killarna till hamnsjåarnas egen bar bakom staketet som skiljer båtklubben från de kommersiella kajerna - en ynnest!

I helgen var här spännande. Vi hade översvämning i staden. Hela huvudgatan och många av bigatorna förvandlades till kanaler med knähögt vatten. Ann skulle handla och hennes gummistövlar var alldeles för låga så Mats tejpade ihop dem med regnbrallorna. Hur man får en gullig fru... Idag ska vi köpa riktiga stövlar på marknaden för nästa vecka är tidvattnet ännu högre!

Nu kan ni nå oss på den adress och det telefonnummer som finns på kontaktsidan.

Ciao!

10 november. Onsdag. Chioggia, Italien. 9 grader varmt, regn, blåst och högvatten.

Hela centrala Chioggia är denna förmiddag översvämmat men oss går det ingen nöd på. Om vattnet skulle stiga en meter till kommer hamnens flytbryggor (som vi ligger förtöjda vid) att hakas av från sina pålar. Det vill vi inte vara med om. Och det är ingen större fara för det, heller.

Ombord har vi det torrt och varmt, förråden är fulla av mat och vin och vi kan hålla oss inomhus och kika på denna länk som Peter i Helsingborg skickade oss i morse (tack!) för att se när vi ska våga gå ut. Eller denna, som visar huvudgatan Corso di Popolo. Nej, det är inte en kanal! Ann är dock förberedd att trotsa vädrets makter, med höga stövlar. Mats köpte förvisso en ny sydväst på sverigebesöket och klarar sig bra från attacker från ovan men är annars hänvisad till lågvatten för yttre verksamhet.

Vi är imponerade av Chioggiaborna som inte verkar stressa upp sig det minsta i dessa situationer. Så här års sker det flera gånger i månaden. Affärerna och barerna håller öppet som vanligt. De sätter en knappt meterhög metalltröskel i dörröppningen för att stoppa det värsta flödet. Fiskmarknaden är ett stort tält och där står försäljarna i fiskarstövlar, med vatten upp över knäna, och säljer sina varor med samma glada miner som vanligt. Återstå att se om den kringresande marknaden, som brukar fylla hela huvudgatan på torsdagar, dyker upp i morgon!

Nästa gång vi skriver får ni en rapport från en resa till sydliga nejder. Vi skall hälsa på vänner som köpt en gård i Puglia och de behöver hjälp med olivplockningen. Förutsättningarna låter underbara - vi kommer förmodligen att plocka i regn och gyttja, det finns inget varmvatten i huset - som dessutom är fullt av byggjobbare, våra vänner har ingen aning om vad de håller på med och står helt under tukt av den 78-åriga grannfrun. Självklart kunde vi inte motstå denna inbjudan!

Ciao!

21 november. Söndag. Chioggia, Italien. 12 grader varmt, sol.

De senaste dagarna har varit så klara att vi ser bergen i norr. Inte så vanligt i dessa dimmiga trakter. Vi återvände till Chioggia i onsdags kväll efter ett fantastiskt olivplockaräventyr i Puglia. Det kan ni läsa mer om här.

Vi hade tillgång till hyrbilen ytterligare en dag och besökte några svårtillgängliga varuhus i industriområden långt utanför staden samt gjorde en tur inåt landet för att upptäcka vingårdarna runt Padova. Den enda vi hittade var stängd men vi fann en Cantina Sociale (ett vinkooperativ dit de lokala odlarna kommer med sina druvor) i Cona nära Chioggia och köpte lite vin på egen risk, dvs utan provsmakning.

Sedan blev det en dag hemma på Olivia, då vi provade nya fyndet från Leroy Merlin - en högtryckstvätt. Däcket blev jättefint, ända tills vinden vände och sotklumpar från industrihamnen i väster rasade ner över hela båten... Och så kokte vi krabba. På fiskmarknaden här i stan köper vi dem levande och i fredags var det särdeles livliga krabater som slogs i påsen hela vägen hem. Litet mordiskt känns det att stoppa dem i kokande vatten. Men gott blir det! Mats, som inte kunnat äta krabba på flera år eftersom de har gett honom en svidande halsbränna, har inget problem med dessa färskingar.

Igår besökte vi ett trevligt italienskt par som vi träffade under sommarseglingen i Kroatien. De bor i Treviso, en dryg timmes resa härifrån med buss och tåg. Vi tillbringade hela dagen med dem och det känns väldigt lyxigt att få träffa lokalbor som pratar så bra engelska och kan svara på alla frågor som dykt upp sedan vi kom hit. Vi pratade om allt från båtliv till politik över en typisk italiensk lunch (den varade från kl 13 till kl 20) och fick sedan ta en titt på staden. Gammalt, fint och övertrafikerat. Vid ett torg stannade vi och tog ett glas vin brulee på stående fot. En varm glöggliknande (fast något mesigare) dryck Vilket påminde oss om att det börjar bli dags att ta itu med årets tillverkning snart. En avsmakning av ovanstående Cantina-vin visar att det var så odrickbart att det duger utmärkt som glöggbas!

29 november. Måndag. Chioggia, Italien. 9 grader varmt, dimma.

En glad 1:a advent har passerat.

Vi firade dagen med att göra iordning adventsstaken med mossan vi fick med oss från Berit och Dag (tack!). Adventsstjärnan sitter på sin plats. Och så värmde vi på och distribuerade merparten av de 15 liter glögg vi kokat i veckan.

Alla som kommer inpromenerande på båtklubben går förbi vår båt och många brukar stanna och studera alla detaljer. En del blir jätteglada när vi visar oss och pratar med dem, andra lätt förskräckta, generade, eftersom de inte förstått att vi bor ombord. Så vi bestämde oss för att bjuda alla som vill på ett glas glögg denna eftermiddag, på bryggan utanför Olivia.

Årets recept (ger ca 15 liter)

11 liter rödvin
140 cl konjak
70 cl  rom
75 cl portvin
60 cl manzanilla (sherry)
en skvätt marsalavin
2 paket glöggkryddor
400 gram russin
6 hackade fikon
10 extra kryddnejikor
extra kardemumma
ca 1,5 kg socker varav hälften bränt

(totalkostnad i Italien ca 300 SEK. Till detta kommer russin, mandel osv. till serveringen. Det märkligaste är att en liten påse russin kostar mer än 2 liter vin...)

Vad tyckte italienarna? Jotack, responsen var omedelbar, genuint nyfiken och tacksam. Somliga vågade inte komma fram, andra återkom för ytterligare ett glas. De ca 60 italienska seglare som vågade sig hit stannade länge för att prata och fråga. När de hörde att vi tänker stanna hela vintern började visitkorten komma fram: "Ring oss - vi bor i (Verona, Padova eller annan lämplig ort) och vill gärna visa er vår fina stad!" Ett par kom tillbaka med en flaska rödvin och en flaska skumpa med orden "tack för att vi fick vara med om er svenska tradition - vi återgäldar med en italiensk!".  Här trivs vi.

Vi fortsatte sedan kvällen i svensk tradition. Biff med lök.

Övrigt denna vecka:

Vi har varit i Venedig och pratat med båtklubben vid S.Elena som lovat oss platser till första december, när deras nya flytbryggor skulle vara klara. Arbetet var inte ens påbörjat! Oss gör det inget, vi stannar gärna i Chioggia hela vintern, men våra amerikanska vänner hade bespetsat sig på att flytta och var förstås besvikna. Vi försökte trösta oss med att inta en trevlig lunch på ett ställe som Ann hade hittat på nätet. Det visade sig vara stängt, men precis vid restaurangen på ön Giudecca låg en liten båtklubb där två amerikanska båtar funnit plats. Vi pratade med kontoret och de har plats även för oss. Kanske kan bli intressant framåt våren för vår del. Ett plus var snickeriet som ligger på området, där kanske vi kan få lite hjälp. Vi återvänder någon dag för att besöka restaurangen, i vilket fall som helst.

Nu på morgonen kom Hamlet, vår vän båtsmannen på lotsbåten, och drog med Mats på en fika på hamnbaren. Vi tappade bort Hamlet lite när vi flyttade från platsen bredvid lotsbåten och in i kanalen men återfinnandet är lyckligt. En glad skit. När det gick upp för honom att vi har slutat jobba sprang han - som är en ganska bastant farfar - runt på hamnplanen med armarna utsträckta som vingar och skrek "Free! Free!" med ett saligt leende.

11 december. Lördag. Chioggia, Italien. 15 grader varmt, sol.

Grattis Tom, Gunilla, Anders och Torbjörn som fyllt år i veckan! Vi är hesa efter allt sjungande, precis som sig bör.

Vi upptäcker mer och mer av vår omgivning och måste säga att denna region är en speciell plats. Som ni kanske läst var vi ganska less på Italien i våras efter en vinter i Ostia, men här i Chioggia känner vi oss hemma. Efter glöggbjudningen 1:a advent får vi många glada miner på bryggan och en hel del spontana besök. Och i torsdags var våra vänner från Treviso; Franco och Valeria (Ciao!) här på ursvensk långlunch. Vi bjöd på hemmagjord gravlax, inlagd sill och Janssons frestelse och de överlevde! Snapsar till förstås, och även en gnutta grappa för att jämföra. Kul kulturutbyte, vi har ätit italienskt hos dem. De pratar båda utmärkt engelska och ger oss en massa tips om vad vi måste hinna med under vår korta tid här. Ja, dryga fyra månader till gissar vi att vi blir kvar här och det känns kort eftersom det finns så  mycket att se. Så igår gjorde vi en utflykt till Padova. Det gav mersmak.

Padova är en av de största städerna i området, dryga 200000 invånare. Den har, som de flesta italienska städer, en massa pampiga mycket gamla byggnader, en oöverskådlig mängd modebutiker, ett par barer i varje kvarter och en kyrka i varje ögonvrå oavsett åt vilket håll du tittar. Just denna stad ståtade också med en färggrann och välsorterad grönsaksmarknad där vi till och med hittade lime. Stämningen i Padova var behagligt avspänd, med lustfyllda inslag eftersom det var examensdag på universitetet som ligger mitt i stan. Nykläckta "dottores" firas av släkt och vänner (30-60 personer runt varje student) med lagerkrans och mycket ekivoka karikatyraffischer med tillhörande rim om vederbörande. Efter civiliserat kramkalas får de klä ut sig eller av sig, ställa sig på piedestal och läsa upp de otäckheter som vännerna författat. Teckningarna kan få vilken ohämmad svensk som helst att rodna och vårt något pryda amerikanska sällskap fnittrade generat. Vid lunchdags frågade vi en lokal polis om ett bra matställe och blev pekade till ett som vi blev mycket nöjda med, där vi åt den venetianska specialiteten lever med lök. Annars börjar vi bli ganska trötta på restaurangutbudet här, de flesta restauranger ståtar med samma meny. Pasta och kalvschnitzel...

Vi äter dock för det mesta mycket gott, inte minst eftersom vi har tillgång till Chioggias förnämliga fiskmarknad. Nästan alla skaldjur är levande vid försäljningen och vi börjar modigt prova djur vi aldrig skådat förr. Senast något som liknade jättelika sprattlande gråsuggor. De var mycket goda och det var tur, eftersom de var grymt arbetskrävande att rensa. Alla vi frågar har egna tips om hur man lagar till dem så vi får ge dem en chans till.

Baksidan med det här området är girigheten så snart det gäller något som kan liknas vid en turistattraktion. Chioggia är förskonat från den, men i Padova kostar det stora summor att besöka kyrkor, museer och gamla byggnader. Kapellet i Padova med de berömda freskerna, Capella degli Scrovegni, kostade 12 euro i inträde och man fick titta på målningarna max 15 minuter! Linda gick in men vi andra tittade på affischen utanför och sparade pengarna. Ytterligare 8 euro ville de ha för att släppa in oss i det medeltida justitiepalatset. Vi skippade det också och var helt nöjda med att insupa gatulivet i Padova. Och mindes med glädje fantastiska romarstaden Ostia Antica där vi kunde tillbringa en hel dag för 4 euro. Venedig är lika illa, allt kostar pengar. Men där klarar vi oss nu ganska bra eftersom vi skaffat abonnamento (månadskort) på kollektivtrafiken och därmed har invånarstatus, så vissa attraktioner kommer vi in gratis på. Vi känner också att kyrktittarkvoten är fylld efter flera års ihärdigt turistande. Det är roligare att titta på liv och leverne och att umgås med folk. Vilket Chioggia är helt perfekt för.

Idag var Mats hemma och kurerade en begynnande förkylning men Ann fick en dos av stadslivet. Det dagliga samtalet med Roberto i närbutiken handlade om julfirande och barnbarn. På huvudgatan minglade lördagslediga stadsbor, och bröllopsgäster samlades utanför kyrkan. Bröllopsparet kom ut för sedvanlig fotografering på bron över en av kanalerna (ta en titt på denna webcam-länk någon lördag vid 12-tiden så får ni med stor sannolikhet se ett nytt bröllopspar). Solskenet lockade till en fika på uteserveringarna, som snabbt fylldes av lokalbor. Tjejerna i brödbutiken hejade glatt och fortsatte nyfiket fråga om vårt liv ombord, vilket också hör till de dagliga rutinerna. Livet går sin gilla och mycket behagliga gång.

Som ni ser blir nyhetsbrevet längre och längre och ersätter loggboken sålänge. Men då och då fyller vi på med längre beskrivningar där. Ni har väl läst om olivplockningen? Vi ser på besökstatistiken att över vi haft över 14000 besök sedan serverkraschen i Sada (då vi tappade de första 2000 besöken). Det handlar förstås inte om unika besökare men vi anar ändå att det finns en massa människor därute som läser vår sida  - och som vi aldrig har träffat! Vår julönskan: skriv en rad i gästboken!