2002-04-25 Biskopsudden.

Träden har blivit gröna. Djurgården kryllar av djur. En säl simmade förbi i morse. Änderna vägrar att gå på övergångsställena men fordrar ändå företräde. Ilsket. Svanarna är också ilskna, de stora har skrämt bort den lille som bosatt sig på den lediga platsen bredvid Olivia.

Grannen Richard flyttade idag. Dagens insats: att trösta och vägleda Richards katt Jenny som inte kunde hitta hem. Hon gick ut på sin vanliga brygga och där fanns ingen båt! Hon intog lågstilen, kröp runt och såg olycklig ut. Vi bar bort henne till båtens nya plats men allt var fel. Båten låg på fel sida om bryggan, luktade fel, var det verkligen hennes husse? Vi väntar oss besök...

Vi har faktiskt överlevt vintern ombord; med stormar, massor av snö och en trasslande värmare. Nu är det sista veckan på Biskopsudden och vi börjar förstå dem som skaffar tröjor med texten "No time to talk" när tiden för avfärd närmar sig. Fortfarande tusen saker kvar att göra innan långseglingen kan börja.

Men det är fina dagar nu. sådana att komma ihåg och kanske någon gång längta efter. Den skira grönskan och vitsippeexplosionen. Sommarvärme, men utan mygg, bin och flugor. Fast Mats har viftat efter en humla och Ann har lyckönskat en nyckelpiga.

Det finns en hel del anekdoter från vintern. Julen firade vi delvis här på Djurgården. Julafton hemma hos barnen i Hökmossen (Mats första natt iland!) Vi lever fortfarande på att minsta barnbarnet Tom kallade tomten "jävla gubbe"...(Det minsta man kan begära av en treåring som överlämnar sina nappar till nissarna och dessutom har skydd av storebrorsorna). Mats var inspirerad av båtlivet i Seattle, man skall ha juleljus i riggen. Vi var lite sent ute, alla mackar och andra bulkställen hade sålt slut men på NK fanns fortfarande ljusslingor (till svinpris, men ännu har vi inte påbörjat lågbudgetlivet). På annandagen kom de upp. Över för- och akterstag och längs mantågen. Det var så mysigt med ljusen, och det fanns en praktisk detalj - de visade att landströmmen fungerade, så de fick sitta kvar ända till mars. 

Kanske var det därför restaurangägaren på Skippers Inn var så rabiat de kalla dagarna i januari. Självklart var det båtägarnas fel att strömmen gick hela tiden. Typ när de startade upp köket i restaurangen... eller när alla strålkastarna lyste över piren för att ge feststämning åt restauranggästerna,

Vi skulle fira nyår på Ljusterö. Hade laddat med ingredienser till Homard a´l Americaine och var i full färd med tillsnofsningen när strömmen gick på hela ön. Ann hade precis klippt håret på halva Mats huvud. Andra halvan fick färdigställas i stearinljusets sken (och nu i april börjar det se ganska intressant ut). Efter några timmar gav vi upp, eftersom vi inte har några uppvärmnings- eller matlagningsalternativ på Ljusterö. Åter till staden. Och det blev ett ordentligt - och jättetrevligt - nyårsfirande med de andra båtägarna på Biskopsudden. Det var 17 grader kallt ute och i alla fall 14 grader varmt ombord på motoryachten Romance där vi samlades (efter att vi alla gjort ett fruktlöst försök att vara det pittoreska infödingsinslaget på Tomas Brolins fest på Skipper Inn). Olivias besättning gick hem först, klockan fem på morgonen, och det var betänkligt tyst på piren hela nyårsdagen. Tack Malin och Magnus, Kent och Ingrid, för en bra början på ett spännande år!

Läget är inte dumt på Biskopsudden men faciliteterna kan vara lite spartanska mitt i vintern.