2003-06-08 Söndag.
Chipiona är ett typiskt badjävelställe. Det betyder, precis som hemma i Sverige, att stället invaderas av storstadsbor varje helg så här års. De åker till sina sommarstugor, vilka här i Chipiona inte är faluröda; utan små vita radhus med helkaklade tomter. Stadsborna uniformerar sig i pisstofflor och solhattar, och syns på Chipionas alla gator bärandes blåvitrandiga strandstolar.
Det finns badjävlar med båt också. De kommer hit till marinan på fredag kväll och går ut med båten i sjön ett par timmar på lördagen. Mest ligger de i hamn och äter och sjunger. Och tvättar båten.
Våra favoriter är besättningen på segelbåten Isabela, man och hustru som kommer hit varje helg och skrubbar båten flera gånger om dagen. Under timmarna till sjöss tar de med sig vänner, uppenbara landkrabbor som till exempel släpper tilldelade linor för att dricka lite öl. Tilläggningarna när de kommer tillbaka är alltid lika spännande och oftast på tvären. men kaptenen ser alltid väldigt, väldigt nöjd ut. Han är nybörjare, och helt förälskad i sin båt och sin nya livsstil. Han klär sig i de slafsigaste T-tröjor man kan tänka sig och vi är helt säkra på att han under veckorna klämmer in sin stora mage i en strikt kavaj och jobbar på bank eller så. På söndagkvällen har han svårt att slita sig, hustrun går i förväg till bilen med en massa packning och han stannar och slänger längtansfulla blickar efter Isabela. Vi förstår känslan.
Under veckorna är det lugnt i byn. Vi har hittat en liten affär som säljer riktigt bra nötkött, det bästa vi ätit i Spanien. Oftast är det mycket segt. Mest äter vi hemma, som vanligt, men ibland är det kul att gå ut. Grillade sardiner kan man bara få på helgen så den tisdag vi försökte få det hamnade vi istället på en dålig turistfälla till restaurang. Vi borde förstått bättre, lokalen var alldeles för mysig. Vill man ha bra mat ska det vara lysrör i taket. Vi hade iallafall trevligt sällskap. John och Nicole på amerikanska båten Gannet är fortfarande här. Under den långsamma promenaden hem, längs stranden, hamnade vi i en replokal för lokala bluesbandet. Bra drag på gubbarna.
En annan kväll befann vi oss plötsligt på barndop. Klockan närmade sig midnatt och vi hade bara gått in för att titta på kyrkan, som visade sig vara nästan fullsatt. En grupp spelade gitarr och sjöng, prästen viftade runt med rökelse och sjöng med lite då och då. Vi stannade ett bra tag men själva barnet såg vi inte.
Vi gillar sådana här oplanerade och oväntade situationer.
*
Två svenska båtar har stannat till här i Chipiona. Vi har rekommenderat dem att åka vidare till Sevilla, såklart. Får inte missas! Vi har svårt att släppa staden och den har tack och lov lite svårt att släppa oss också. Vi får mail och telefonsamtal från våra vänner där. Häromdagen ringde bröllops-Paco. Han fick prata med Mats för Ann var inte hemma och det blev kanske lite enhanda. Mats uppfattade att han pratade om sin hija (dotter) och sin jefa (chefen = frun) och naturligtvis glädjen över att få kontakt: Manolito - hombre! För Paco är vi Manolito och Ana, så Ana fick ringa upp senare och bedyra att vi ska ta kontakt med hans dotter som bor på Menorca och hans bror på Mallorca när vi kommer dit!
Och igår ringde Ulf och Sara. "Är ni kvar i Chipiona - vi kommer dit!" Det blev förstås en jättetrevlig kväll. Kul att ses igen! Eftersom det var lördag var sardinstället öppet. Ett ganska osannolikt ställe som drivs av lokala jordbrukskooperativet. Lokalen ser ut som ett fallfärdigt garage, självklart med lysrör, och längst in står en grill där maten lagas på beställning. Förutom sardiner fanns pinfärsk tonfisk och flera andra fiskar som vi inte kände igen. Vi var de första matgästerna eftersom vi kom redan 21.30. Någon timme senare var lokalen full av familjer med pigga och glada småbarn. De har en annan dygnsrytm i detta land.
Maten var fantastisk. Vi åt tonfisk, enorma lättgrillade stekar, rosa i mitten. Med god grön sås. Nicole följde vårt exempel medan John satsade på sardinerna som smälte i munnen. Ulf och Sara åt corbina och var lyriska över tillagningen. Räkningen för sex personer som åt tills magarna stod i elva hörn och drack åtskilliga öl var gick på under 500 kr. Vi går dit ikväll igen! Om vi kommer ihåg att ta med tomflaskor kan vi fylla på vinförrådet också, de säljer direkt ur tunnan.
Ulf och Sara sov över på Olivia och vi hade en loj morgon med kaffe både i sittbrunnen och på hamnbaren innan de åkte vidare mot Sevilla i sin otroligt gulliga och uråldriga Morris Minor. Tyvärr höll den bara ett par hundra meter, men bärgning och taxi till Sevilla ingår i försäkringen.
*
Över Olivias sittbrunn glänser vår nya biministällning, bestående av fyra bågar och en massa fästen. Nu ska vi bara sy själva soltaket... Lokale "rostfrie gubben" Jose Antonio Castro har bockat och svetsat och vi är hyfsat nöjda med resultatet. Monteringen fick vi göra själva, han får inte jobba i hamnen av någon anledning. Det blev fel med ihopfällningsmekanismen, vilket han hann rätta till innan helgen kom, och nu har vi upptäckt att det inte går att montera solcellerna på akterbågarna som vi hade tänkt oss så det får nog bli ett besök på verkstan i morgon. Tur att vi ändå väntar på UPS, som förhoppningsvis dyker upp under måndagen med paket från Simrad. Vi börjar verkligen längta ut och segla nu efter att ha legat stilla i Chipiona i dryga två veckor.