2003-05-16 Fredag.

När dagstemperaturen överstiger 35 grader i skuggan och det fortfarande är 27 grader varmt efter solens nedgång, frågar vi spanjorerna om det är normalt såhär års. Jaja, säger de med en liten suck, nu blir det bara värre! Så det är hög tid för oss att lämna Sevilla och dra oss mot kusten där det iallafall kan finnas lite vind.

Ombord råder uppbrottsstämning. Vi taglar tampar, fettar in försegelsrullarna, skickar trasmattorna på tvätt och börjar så smått tänka på sjöstuvningen. Det ska bli skönt att se havet igen, även om det är lite tråkigt att lämna Sevilla som vi tycker så mycket om.

Uj uj. Sevillanarna vet hur man festar. Förra veckan avslutades ferian med ett hejdundrandes fyrverkeri och vi satt på första parkett i båten. Den senaste månaden har det varit fest varenda dag i Sevilla.

Det började med påskveckan - Semana Santa.

Det mest imponerande med Semana Santa är proportionerna. 57 processioner med 500-2000 deltagare i varje och en till tre helgonvagnar i varje. 30 bärare under varje enormt påkostad helgonvagn. Ovanpå vagnen: kyrkans kristusfigur eller madonnafigur, den senare klädd i gyllene mantel. Silverljusstakar och blommor runt hela ekipaget. Tusentals uppsydda dräkter med struthattar. Tusentals meterlånga, tjocka vaxljus, som droppar på gatorna. Orkestrar som övat i månader under stadens broar.

Varje procession utgår ifrån en kyrka eller kapell. De vandrar runt i staden, olika rutter men gemensamt för alla är paradgatan mot och genom katedralen, innan de återvänder till sin egen kyrka. Vandringen skulle i normala fall ta en knapp timme. De håller på i 7-14 timmar.

De första 23 paraderna regnade bort. Inte en enda passerade paradgatan och katedralen från söndag eftermiddag till tisdag kväll. Stor sorg bland alla som förberett sig så väl. Många barn går med i tågen och de kommer att ha vuxit ur sina dräkter till kommande år.

På onsdagen sken solen och trängseln kring de processioner som nu verkligen skulle gå av stapeln var enorm. Vår vän Bill blev av med sin plånbok just som madonnavagnen klämdes ut genom kyrkdörren. Det mesta av kontanterna hade han precis spenderat på en god lunch på Sancho Panza och det enda kreditkortet spärrades omedelbart. Men ändå...

Semana Santa betyder Heliga Veckan. Runtknallningen görs för att påminna om Jesu lidande. Vid första anblicken ser dräkterna skrämmande ut. Ku Klux Klan. Ursprungligen var det syndare som gick i tågen, och de ville förstås dölja sina ansikten.

Påskägg med godis i finns inte här. Småbarnen bär på korgar med hårda karameller som delas ut under paraderna. I affärerna säljs friterade honungsbröd, kladdiga saker med nötter.

För oss blev det en påsk utan inlagd sill, men med en hel del ägg och lamm. På påskaftonen flydde vi Sevilla och åkte med Ignacio på utflykt till kuststaden Cádiz. Även där fanns spår av Semana Santa, men lite lugnare än i Sevilla. Och vi fick se havet!

Veckan mellan Semana Santa och Ferian är nog bästa veckan för en utböling att titta på feriaområdet. Då pågår caseta-byggerierna för fullt och vi blev inbjudna i vart och varannat tält för att beundra dekorationerna.. De som redan var klara började med förfester den veckan och vi var på några spontana sådana tillsammans med våra vänner Jose Luis och bröllops-Paco.

Själva ferian började vid midnatt mellan 28-29 april. Vi tjuvstartade, som traditionen bjuder, med friterad fisk-fest på klubben. För en gångs skull gjorde klubbmedlemmarna och båtfolket något gemensamt och det var väldigt kul, inte minst när de paranta damerna skulle lära oss dansa Sevillanas (en strikt och städad flamencovariant). Vid tolvslaget tändes ljusen på feriaområdet alldeles utanför klubben och ett lätt regn lyckades inte förta stämningen. Efter vår fest vimlade vi över till stam-casetan och träffade på våra spanska vänner. Jose Luis fru och dotter anslöt också och det blev Sevillanas fram till svinottan.

Det fanns några publika tält. Närmare bestämt fem stycken av de ca elvahundra, så det hela är en enorm privat fest. Det finns lite olika trick för att bli inbjuden till en caseta.

1. Lär känna någon som har en!
2. Se till att bli presenterad för flera casetaägare via den första.
3. Mingla runt på feriagatorna vid fem-sextiden på morgonen och se glad och nyfiken ut - stor chans att bli inbjuden till nästa dag.

Vi hade fler inbjudningar än vi hann med. Tyvärr blev Mats förkyld och missade några dagar. Under veckan hade vi också besök av Bosse Mårsell som fick ränna runt med Ann och titta på turistmåstena. Det blev både Giraldan och Alcázar, som Ann sett fram emot att se hela tiden. Vad kul med besök!

Vädret var strålande under hela ferian, ca 25 grader på dagen och milda kvällar. Nästan alla kvinnor bar flamencoklänningar,  i årets modell förstås. (Bilder finns) I klänningarnas volanger finns blixtlåsförsedda fickor för pengarna och läppstiftet, så de inte behöver släpa på handväskor. Himla fiffigt, speciellt med tanke på allt dansande. Ofta såg vi kvinnor som dansade med varandra. Deras steg i Sevillana-dansen är lite roligare än männens så det kanske är svårt att locka dem till dans.

Under dagtid var det hästskockning på kullerstensgatorna mellan tältraderna. Tusentals vagnar med upp till fem draghästar trängdes med ryttare. De som kom ridande till häst fick fria drinkar med tilltugg från casetorna. Det kan vi kanske lägga till tipslistan ovan: Hyr en häst!

På kvällen fick hästarna gå hem och sova, gatorna spolades rena och ännu fler festklädda människor invaderade området. Efter midnatt var det svårt att röra sig på vissa gator, trängseln var kompakt, men alla var glada och lugna. Tydligen är brottsligheten mycket låg på ferian. Våra franska båtgrannars sjuåriga dotter Juliette kom bort på området en eftermiddag när hon skulle köpa glass. Det kändes ruggigt när polisen kom ner till båtarna och började leta i vattnet, men de hittade henne på ferian på kvällen och hon fick åka polisbil; glad, nöjd och glassförsedd.

Sista kvällen var det, som sagt, fyrverkeri och vi bjöd ner våra spanska vänner till båten. De hade aldrig sett avslutningsfyrverkerierna på så nära håll förr och det var kul att kunna bjuda tillbaka lite av allt vi fått uppleva genom dem. 14 personer trängdes gemytligt i sittbrunnen. De sista gästerna gick hem klockan 04.00 utom bröllops-Paco som fick sova över. Han hade sovit i sin bil hela veckan eftersom han jobbade på ferian och började se lite hopknycklad ut.

Det var en bra final. Som har följts av efterfester och avskedsfester för avseglande båtar. Idag skall vi äta en sista lunch på Sancho Panza och säga "på återseende" till Paco och Maribel. I morgon bitti bär det av, om inte bron trasslar vid öppningen. Den gör det ibland...