2003-01-30. Torsdag.

Vilken händelserik månad detta varit. Vi har firat jul, nyår, haft kärt familjebesök, rest själva till London och Sverige, kommit tillbaka till Sevilla och blivit flamencohängivna - och nu har det blivit VÅR! Idag är det en sådan här dag som det skulle ha stått om i tidningarna hemma om den inträffat i början av april; ni vet med bilder på glassätande soldyrkare. Vi känner oss mycket priviligerade. Det var en sådan dag igår också. Och i förrgår.

Julafton firade vi själva ombord med inlagda sardiner och egenhändigt griljerad färdigkokt iberoskinka. På juldagen deltog vi vid välkomstdrinken på seglarnas julfest här på klubben och åkte sedan ut till flygplatsen för att hämta Åse, Anders och alla barnen. Vi kände på kramstyrkorna att pojkarna hade vuxit rejält.

Spanska flygbussar går mycket punktligt, utan någon hänsyn till ankommande plan, så när passagerarna började komma ut i ankomsthallen med sitt bagage hade bussen precis gått och nästa skulle komma 1,5 timme senare. Taxichaufförerna var förstås nöjda.

Under tio dagar var vi sju personer ombord på Olivia. Vi tycker att det gick riktigt bra, även om antalet sovplatser är lite snålt tilltaget med vår inredning. Minstingen Tom ambulerade mellan vår säng och sin pappas, efter ett misslyckat försök att ligga skavfötters i förpikskojen med storebror Karl. "Sova knäveck", som Karl sa. Hampus fick egen kuppe i pilothussoffan och Åse och Anders huserade i salongen. Anders innehar Oliviarekordet i salongkojsbäddning, det gick till slut nästan lika snabbt som att fälla ihop en Bromptoncykel. Och det har han också lärt sig för Mats och Anders tog gärna en cykeltur till "vår" bar i Santa Cruz-kvarteren på kvällarna när pojkarna hade nattats.

Klubbens faciliteter utnyttjandes flitigt, såväl poolen som fotbollsplanen frekventerades av Hampus, Karl och Tom. I poolen fordras badmössa, så hela gänget har sett ut som tävlingsimmare.

Mycket roligt hade vi. Åse och Ann fick en egen shoppingdag (och manikyr!) och barnen lekte med amerikanska och spanska barn här på klubben. Vi åkte hästskjuts och lokalbuss, och hyrde cykelbil i parken.  Barnen fyndade leksaker på några av alla billighetsbasarerna som finns här (typ "5:an & 10:an") och äcklades av likörflaska med ödlor i. Vi åt på MacDonalds och texmex när vi inte åt i båten, men vi hann också med en spansk lunch (på en restaurang som sedermera blivit vår stamkrog)  De tio dagarna gick alldeles för fort, tycker vi.

Bland annat var vi på cirkus. Barnen skrattade mycket men vi vuxna tycker nog att Circus Maximum (som vi sett i Norrtälje) håller avsevärt högre klass, även om den gör avgjort mindre väsen ifrån sig än denna Circo Italiano som lyckats klistra hela stan full med affischer. Djurnumren var möjligen exotiska, men knappast hänförande; en snorig jak på ett snurrande podium och med en dam klängande runt hornen, en bajsande elefant, ett 15-tal ormar som fick kräla på golvet i ca 1 minut innan de stoppades tillbaka i sin låda, en zebra som fick springa ETT varv runt manegen och tre strutsar som också fick springa ETT varv runt manegen och en drogad tigerunge som man kunde fotograferas tillsammans med i pausen för 10 euro. Clownerna fick godkänt. Och hästen som dansade flamenco blev Anns favorit.

Nyårsafton firade vi som sig bör här i Spanien, med de 12 vindruvorna som ska ätas vid 12-slaget. Hampus orkade vara med ute på bryggan där vi sammanstrålade med de andra båtägarna för gemensam Cava-drickning, men småbrorsorna fick sova. De fick senare ett strålande referat av Hampus om hur grannen Doug fyrat av sina gamla nödraketer. De fungerade men ingen kom till undsättning. Annars var det ganska dåligt med fyrverkeriaktiviteter här, vi har sett bättre på mer udda aftnar. Åse och Ann hade sett fram emot att smygkolla på alla tjusiga klänningar som vi förväntade oss att Club Nauticos kvinnliga medlemmar skulle ha på sig på sin nyårsfest (de stassar upp sig enormt tjusigt även till vardags och vi hade ju sett en del kreationer under vår shoppingdag) men festen blev inställd så det var vi seglare som firade in 2003 med något mindre glitter..

En kväll erbjöd sig ungdomarna som var på besök i grannbåten att sitta barnvakt och då gick vi vuxna på flamenco. Taxichauffören körde oss först dit vi ville men klagade på vår val och sade sig känna till ett mycket bättre ställe till samma pris. Det var förstås dubbelt så dyrt men vi uppskattade showen, även om den kändes inövad och turisttillvänd. Underbara rytmer och fascinerande fotarbete.

Tyvärr åkte familjen Teiner hem den 4 januari. Tyvärr - både för att VI SAKNAR ER och för att det var dagen innan de spanska barnen får sitt stora julfirande. Den 5:e gick en stor parad genom hela staden, med hästar, orkestrar, ett 40-tal paradflottar och ÅTTA TON godis som slängdes ut längs vägen. Folk gick man ur huse med uppochnervända paraplyer. Dagen efter kom "de tre vise männen" till Club Nautico och delade ut presenter till alla barn (även till seglarbarnen - det var första gången klubben lät kännas vid oss!)

Så tomt det blev. Och tyst. Inte minst sedan även cirkusen packat ihop och det eviga dunka-dunkat därifrån försvann. Ombord på Olivia blev det ödsligt och hennes besättning fick nästan lappsjuka. Men det blev också mycket socialt umgänge med de andra båtarna, samt en del praktiskt utbyte kring datorer och elsystem.

Den 10 januari lämnade vi ett ovanligt kallt Spanien (det var bara 10 grader!) och reste till ännu kallare London. Det blev en lång resdag, vi lämnade Sevilla redan på morgonen och tog tåget till Malaga. Där intog vi en mycket god lunch på rekommenderad restaurang - Meson Astorga (Tack för tipset, Ulf & Sara!) innan vi flög vidare till London. De två följande dagarna sprang vi runt på båtmässan och köpte tunga saker, t.ex. pilotböcker för halva Medelhavet, diskuterade med leverantörer av mer eller mindre fungerande prylar och trängdes. Medan Mats sedan åkte till Sverige och frös, köpte ny varmvattenberedare till Ljusterö, bunkrade pepparkakor och cheddarost, gick Ann på mysiga vandringar i London med sin mamma.

Väl "hemma" i Sevilla igen känns det att vintern vänt mot vår, trots kyliga nätter. Det har blivit ljusare, mörknar inte förrän efter sju på kvällen och spanjorerna har lättat lite på halsdukarna. Ann cyklar numera runt med nymonterad cykelväska som ger möjlighet till avancerad mat-shopping och Mats har hittat en motorverkstad som kunde ta emot våra spridare för provtryckning. Vi har följt med båtgrannar på utomordentlig flamenco (och kommer att gå igen ikväll), och vi har njutit flera goda luncher på Meson Sancho Panza, stället där Hampus mumsade i sig friterad bläckfisk. Ann har börjat plugga spanska och känner sig hyfsat varm i kläderna redan efter tre dagar (fast grammatiken är jobbig!) Mats har fullt upp med båtfixningen. I denna stil fortsätter vi och Sevilla känns alltmer trevligt och bekant.