2002-12-05. Torsdag.
Så har 1:a advent passerat. Vi har det inte så juligt - men ljuvligt.
Senaste dagarna har solen skinit på oss här i Sevilla. Vi fick vår dos kyla och regn i början av förra veckan, och det såg ut som om hamnfesten, en amerikansk Thanksgiving, den 28/11 skulle gå i stöpet. Inte minst eftersom Club-kommendören klockan 20.00 kvällen innan meddelade att den planerade helstekningen av lamm inte fick äga rum på klubbens takterass, eller på klubbens ägor över huvud taget. Grillmästare John är dock en driftig herre, han flyttade ut den ställning han snickrat på hela veckan till parkeringsplatsen utanför, hängde upp en presenning mellan träden och satte igång grilleriet klockan 9 på morgonen som utlovat. I samma veva slutade det regna och vi andra övervintrare stod i kö för att få snurra på lammet. Ett tyskt par bjöd på kaffe med konjak och dagen artade sig. I varje båt lagades tillbehör till festen. På Olivia stektes tomater med honung, balsamvinäger och vitlök.
Att äta på takterassen gick för sig. Don Mats var en av lammbärarna. Don John, Don Don och Don Bill karvade upp lammet, iförda flamencoinspirerade förkläden. Efter utfört värv uppförde de en liten bejublad dans innan vi alla, ett 30-tal långseglare, bänkade oss vid långborden för att äta och bekanta oss med varandra.
Vinterliggarna här kommer från en massa olika nationer och bakgrunder. De flesta nordamerikanerna har köpt sina båtar här i Europa och håller sig till Medelhavet, utom en familj med två små flickor - de köpte båten i Sydafrika och seglade hit via Brasilien. Ingen pratar om vad de gjorde innan de började segla, yrkesbakgrunder är inte det minsta intressanta. Vilket gör människorna så mycket mer intressanta.
Vi frågade vår holländske bordsgranne Meo hur länge han varit ute och seglat. "Sedan jag kunde gå" sa han. "Men nu har jag motorbåt, jag har varit dyngsur i 35 år och nu vill jag vara torr när jag åker båt." Han berättade anekdoter om sina seglingar i Amazonas, dit han rest för att kunna motsäga ryktet att de inte bakar bröd där. Jodå, de bakar bröd i Amazonas.
Sedan festen har vi haft kanonväder, sol och dryga 20 grader varje dag. Vi går runt och svettas medan spanjorerna bylsar på sig med halsdukar och knähöga skinnstövlar. Årsmedeltemperaturen i Sevilla är 25 grader, vilket innebär som lägst ca 10-15 plusgrader på vintern och uppåt 40 grader varmt på sommaren. Så det är klart de börjar småfrysa.
Vad har vi gjort här i 2,5 vecka? Hm, vi har inte vänt båten, sett flamenco eller paddlat kanot. Men vi har cyklat en hel del, Ann så pass att hon hunnit få sin första punka på resan. Vi har byggt ett "garage" på däck, av en presenning, där vi förvarar cyklarna, ratten, ett segel och andra lösa prylar. Nu gäller det att göra utrymme nere i båten så våra efterlängtade besökare får plats. Vi har skurat, polerat och vaxat däck och överbyggnad; det tog några dagar! Och vi har städat i båten och skruvat fast lite lösa prylar. Nog håller vi oss sysselsatta...
Efter mycket om och men har både vi och Sagittarius fått iordning våra GPRS-kopplingar till telefonen/datorn. Inte undra på att det går dåligt för telecom-industrin, så klyddigt som di gör. Tillsammans har vi drabbats av fyra bolags outgrundliga ageranden och vi kan bara konstatera att vi är glada att vi har fått ett något större tålamod under det senaste halvåret. Tur att det finns internetcaféer i närheten.
Och så har vi lagat glögg. Nödglögg, det blev ju 1:a advent. På känn. Med en gammal slurk Blossas Trestjärniga som luktreferens har vi kommit fram till ett alldeles eget recept som vi gärna delar med oss:
Låter mycket men vi tror inte den räcker till jul eftersom vi skall ut och lussa för alla båtar den 13:e. Luciakrona anlände igår tillsammans med Sagittarius´ besökare.
Ca sex liter glögg för summa summarum ca 100 kronor. Då har vi nog råd att köpa stearinljus också - för det är svindyrt här!
Mycket tid går åt att leta upp bra ställen att handla på. Ann har åkt runt som en tätting på "Gröna Blixten". Inom gångavstånd har vi inte mindre än fyra hyfsat stora mataffärer. Dock är ingen av dem optimal; en har bästa fisken och köttet, en annan bästa brödet, en tredje bästa vinet och en fjärde biligaste ölen. Motion är nyttigt.
När vi inte orkar leta själva rådfrågar vi Bob och Mary, engelska paret som tillbringat otaliga vintrar i Sevilla. De är vandrande uppslagsböcker. Det behövs, för på marinakontoret har de ingen koll, och om de har de så förstår vi inte i alla fall eftersom de bara pratar spanska. Ann ligger i hårdträning och lär sig 5-10 nya ord om dagen så snart ska vi nog kunna ge svar på tal.
Julgransbelysningen är uppe i riggen och runt mantågen. Olivia är ännu så länge ensam om denna prydnad men andra kaptener gör sina lovar förbi och slänger lystna blickar. Adventsstjärnan kom förstås upp på given dag, men tyvärr hade alla lampor i den gått sönder så alla reservlamporna gick åt och ändå saknas två - som vi inte lyckats hitta ersättning för. Tänk vad vi hela tiden lär oss mycket om vad en långseglare bör ha med sig i bagaget!
Häromdagen fick vi sushi för första gången sedan vi lämnade Sverige. Sevilla har tack o lov flera japanska restauranger. Vi köpte med sushi hem, och en tvåliters svindyr flaska sake för restaurangpris. Sådant finns inte att köpa i affärerna här, möjligen i Madrid. Tänk så bortskämda vi svenskar är ändå, med vårt Systembolag.
Vi har inte riktigt kommit i i den spanska dagsrytmen, speciellt inte efter avbrottet i Portugal där tiderna var lite mer i vår smak.Solen går upp vid 8-tiden och vi strax därefter. På förmiddagarna fixar vi gärna i båten och käkar kanske lite lunch. Då hinner vi komma på en massa saker vi behöver men handla går inte för affärerna stänger 13.30. De har öppet igen mellan 17 och 21 men då tycker vi att det är läge att vara hemma och mysa och äta mat.Vid 18-snåret blir det mörkt. Restaurangerna öppnar inte förrän kl 21 så det är sällan vi orkar gå ut och äta. Får väl se hur spanska vi hinner bli i vinter.
Hasta luego!