2002-08-03. Lördag
Vi studsar fram i sötvatten. Olivias köl gräver en ny kanal i Holland för den gamla är för grund. Inte går det fort heller, vi segar oss fram i 5 knop vilket motsvarar 9 kilometer i timmen. På kanalbrinken cyklar gamla tanter förbi oss och vinkar.
Vi vinkar tillbaka, till såväl båtfolk som landfolk. Här vinkar man med pekfingret. Den gemensamma pengen kallas öro (med tjockt skorrande r). Öl serveras i miniglas. Anns teori är att det är för att holländska tonårspojkar skall kunna skryta om hur många öl de drack igårkväll... Matjes är fortarande sill men len i smaken och har inget med den svenska inläggningen att göra. Nästan allt kött i butikerna är färdigkryddat och folk går faktiskt omkring i di här träskorna som är helt gjorda av trä. Så nära och ändå så olika. Och lika ändå, vi förstår att läsa holländskan för det mesta och ibland når även talade budskap fram när de framförs långsamt.
Sedan den förra berättelsen, från ankomsten till Rendsburg i Kielkanalen, har vi mest legat stilla och väntat på bättre väder. Det blåste en envis nordvästlig kuling på Nordsjön och det är inget att ge sig ut i. Rendsburg var en riktigt mysig stad så det gick ingen nöd på oss. Vi gick många långa promenader, som ofta slutade på kebabstället i en av gränderna. Som långseglare njuter vi av att äta billigt. Jodå, det var gott också. Torbjörn (på Sagittarius - våra medseglare sedan Kiel), som varit mycket i Tyskland, har fått oss att uppskatta vitt Frankenvin och Nürnberger-korvar vilket vi inhandlat i mindre resp större mängder. I skrivande stund är vinet slut men korvar har vi kvar. Nu äter vi tyska korvar ungefär varannan dag.
Vi har ju hört talas om hur långseglare ibland lämnar sina båtar och hyr en åsna för att åka upp i bergen i något främmande land. Här fanns bara tyskar, men vi hittade ett tåg som kunde föra oss till Hamburg. Ett heldagsäventyr skulle det bli så vi klev upp tidigt för att ta 8-tåget. Den snälle biljettmannen informerade om att vi skulle spara 50 ojrå om vi tog ett tåg en timme senare vilket vi naturligtvis nappade på. Vi fick någon slags gruppbiljett för oss fyra (Ann, Mats, Torbjörn, Anita) och tillbringade en intressant timme på perrongen, där vi insåg att vårt tåg skulle komma över huvudet på oss innan vi kunde kliva på. Ta nu fram en karta över Rendsburg (ska se om vi kan fixa fram en här på sidan...) så ser ni att tåget går i en spiral runt stan för att nå full höjd inför passagen över Kielkanalen. Den delen av färden bjöd på magnifik utsikt. Annars var det mest kossor, grisar och sönderregnade åkrar. Vi fick byta tåg i Neumünster (spännande, det här...). I Hamburg hade vi några mål. Radioaffär för att hitta en bra Sangean världsradio. Båtaffärer, såklart. Någon radio hittade vi inte här heller (börjar bli ett stående inslag i varje hamn) men efter en god bratwurtslunch på trevlig krog som förestods av ett par förvillande tvillinggubbar, hittade vi flera båtaffärer. Vi tittade lite på alla utflyktsbåtarna i hamnen och sedan var vi ganska nöjda med Hamburg och längtade hem. Vi måste dock handla mat först eftersom affärerna skulle vara stängda i Rendsburg när vi kom hem. Det kan vara problem i Tyskland att hitta mataffärer inne i städerna. Hamburg är inget undantag. Till slut fick det bli delikatessen på Karstadt, ett varuhus som finns i fler upplagor än vad de har folk anställda att döma av servicen. Men å andra sidan, i de butiker där det finns personal följer de efter oss som hökar för att kolla att vi inte stjäl något. Så är det inte i Holland, där får man bara stå ut med att kallas klant (= kund).
I Rendsburg fanns det en matbutik i stan men vi fick nys om att det fanns större och billigare en bit utanför. Ann och Anita tog cyklarna och kom hem fullastade men inte nöjda, det fanns så mycket att köpa. Som tur var fanns liknande affärer på gångavstånd från båten i nästa hamn, Brunsbüttel. Dit tog vi oss efter sex nätter i Rendsburg. Hamnkaptenen, som var en mycket trevlig man och bidrog till att vistelsen i Rendsburg gav mersmak, bjöd till och med på den sista hamnavgiften. Kanalturen var en smula kall och blöt men vi visste nu att vinden skulle vända så att vi skulle kunna ta oss ut i Nordsjön.
Hamnen i Brunsbüttel är ganska
rörig. Man ligger långsides mot kaj eller utanpå en annan båt. Det är nära
slussen ut i Nordjön och hela tiden passerar stora fraktfartyg. Deras propellrar
hördes först när vi kom ned i Olivias kajuta men där lät det som att befinna sig
inne i en tvättmaskin, nu förstår vi hur strumporna känner sig.
Men det är också en hamn där man träffar människor som antingen har rest eller
ska resa långt. Utanpå oss fick vi Swede55:an Fast Lane som just var på hemväg
efter ett års seglats Västindien tur och retur. Kapten Conny bjöd på rompunch
och tipsade om bra etapper på resan. Stående-mast-rutten genom Holland hade
varit en av höjdarna tyckte han, och det var kul eftersom vi hade börjat tänka
oss dit. Vi pratade också med en trevlig belgare som skulle åka samma väg som vi
ner mot Belgien, han hade många tips. En svensk ensamseglare skulle gå vidare
direkt till Funchal, på Madeira, utan onödiga stopp.
Tyska Brunsbüttel är inget stort ställe. Det finns en huvudgata med butiker och restauranger och på bakgatorna ligger små villor med trädgårdar överlastade av tomtar, gammeldags pumpar, små väderkvarnar osv. Vi tror att de har någon slags tävling.
Här var det dags att storbunkra en del varor som vi inte skulle se utanför Tyskland på ett tag. Korv. Billig öl och sprit. För motsvarande 1100 svenska kronor inhandlades följande:
Nu står vi oss ett tag. Drinkrecept emottages tacksamt.
Vi blev kvar i Brunsbüttel en natt till för sydostvinden dröjde, men i arla ottan, klockan 05.00 söndagen den 28 juli, slussade vi ut i Nordsjön. En magnifik soluppgång över disigt vatten gav resan en bra början och på kvällen kom vi till Nordeney, en av de frisiska öarna. Då hade vi redan hunnit glömma incidenten med lotsbåten som snävt skar vår väg tidigare på dagen, men tilläggningen i Nordeney fick adrenalinet att koka igen. Extremt otrevliga människor i båtarna framför och bakom oss som bara klagade och inte hjälpte till. Vi lade till vid en kaj i lågvatten och det var flera meter upp till kanten. På väggen satt en stege som vi inte kunde nå in till. Som tur var kom en snäll tysk på kajen och tog en tamp så vi kunde dra oss in, samtidigt som han blev utskälld av holländaren framför oss för att han la tampen ovanpå deras. Vi skällde tillbaka, kan jag lova. Deras hånflin försvann snart.
På måndagsmorgonen, åter kl 05.00 lämnade vi Nordeney, i karavan med säkert 100 båtar. Här gäller det att passa tidvattnet. Vi fick en jättefin dag till havs, förutom att det inte blåste någonting så vi fick som vanligt gå för motor. Sol och varmt. Vi bytte ut den tyska gästflaggan mot den holländska och passerade gränsen på förmiddagen. Närmare land fick vi ett härligt välkomnande av en båt vi passerade och när vi slussade in i Lauwersoog låg vi bredvid ett holländsk par som gav oss massor av tips om kanalåkningen. Nu var vårt förtroende för holländare återupprättat och Nordeney glömt. Vid ankomsten till hamnen i Lauwersoog firade vi med Torbjörn och Anita. Champagnen (från Monica på Biskopsudden!) var kyld och detta var första nya hamnen för oss, nu har resan verkligen startat. På kvällen tog vi en promenad upp i fiskeläget och åt matjesmackor med miniöl.
Nästa morgon fick vi lite sovmorgon och avgick inte förrän 9.20. Vi skulle inte så långt, till Dokkum var det bara ca 13 sjömil, men det tog åtskilliga timmar med alla broar. De har lunchstängt mellan 12 och 13 så vi måste stanna på vägen och såg förundrade på hur småpojkarna badade i det bruna vattnet. Trots hettan var vi inte det minsta sugna på det själva. Vi stannade också ofrivilligt flera gånger då Olivia gick på grund, lite stressigt!
Strax efter 13 var vi framme i Dokkum, en stad som gör själ för namnet. Docksöt, med små kanaler och vindlande gränder. Ann och Anita gick upp i byn för att ta ut pengar och handla mat. På banken fick vi reda på att Visa inte var gångbart i Holland. Däremot var det mycket gångbart att heta Ljungberg så de ville gärna öppna ett konto.... Visade sig dock att bankens fotbollsnörd hade fel, i banken bredvid gick det bra med Visa.
Någon mataffär hittade vi inte i vanlig ordning, men vår gamle belgare från Brunsbüttel dök upp som en räddande ängel och talade om att affärerna låg precis vid hamnen. Det var skönt att komma in i luftkonditioneringen en stund, ute blev hettan allt mer tryckande. Senare på eftermiddagen brakade åskvädret igång. Tänk er Ann och Mats jublande i badkläder på däck - bästa duschen hittills! Vi passade på att skrubba av däcket och efter en stund följde hela hamnen vårt exempel. Gulligast var den gamla tanten i duschmössa!
Senare på kvällen avtog regnet och vi gick en promenad i stan. Fördragna gardiner är inte populärt i Holland och det är nästan svårt att låta bli att titta in i de små vackert upplysta husen. Vi stannade två nätter och fick fler promenader och fler åskregn.
Torsdag 1/8 gick vi vidare. Dagen startade varm och solig och vi fortsatte att plöja genom gyttjebotten. På vägen måste vi passera en större stad, Leeuwarden, och det tog tid med alla broar, men efter det blev kanalen både bredare och djupare så det var riktigt trevligt tills regnet började. Vi hann få på oss regnjackor men inte brallor, dålig taktik. Både dyngsura och frusna kom vi så småningom till Grouwt, där det var proppfullt i hamnen. Det fanns dock plats vid restaurangbryggan så vi förtöjde och gick in och anmälde oss. Jo det gick bra att ligga där - gratis - på ett villkor, att vi åt där på kvällen. Inga problem! Bord bokades till klockan åtta och vi hann både torka oss och dricka något värmande innan det var dags. Middagen var utmärkt och eftersom vi kunde överföra en del av kostnaden till hamnavgiftsposten i budgeten var priset mycket överkomligt.
I fredags var det uppehåll igen och vi gick till Lemmer i norra delen av Ijselmeer, den stora insjön i Holland. Efter slussning kom vi ut i en större vik där segeltävling pågick mellan vackra gamla fartyg, s k tjalkar. Ett skådespel. Efter ett försök att lägga till på en plats som var för smal visade hamnkaptenen på en plats utanför en motorseglare, modell äldre och stor (med motsvarande besättning) som både Olivia och Sagittarius kunde ligga vid. Annars var även denna hamn knökfull mitt på dagen, men det visade sig att vi hamnat i sluttampen av den "lemmerska seglarveckan" och här var det fest. På kvällen besökte vi marknaden, det var stånd längs hela kanalen och ett intensivt folkliv. På lördagen, när tävligarna var slut blev det riktigt skojigt. Det gör inte ens något att vi inte kom till Skottland för här spelades det minsann säckpipa på en av de gamla tjalkarna som kommit i hamn efter tävling. På en annan stod en blåsorkester, med bastubor och allt. På en tredje en glad och högljudd kör och alla de andra båtarna försökte överrösta på sina personliga sätt. Allt detta i hällande ösregn. Vi satt på första parkett i hamnen och njöt av oväsendet. Vi en promenad upp i slussen för att få ännu närmare titt på de glada musikanterna. Att vi hade regnklader på oss hjälpte inte mycket. Tur att vi har en varm och torr båt. Vilken födelsedag för Olivia som fyllde ett år! Hennes födelsedagspresenter: gröna linor till backstagen, ett grönvitt parasoll till sittbrunnen och några schacklar.
2002-08-05. Måndag.
Berättelsen ovan skulle redan ha leverarats på hemsidan men eftersom Anns telefon, som vi kopplar upp oss mot Internet med, inte vill hitta någon operatör är det lika bra vi fortsätter reseskildringen. Vodafone funkar INTE...
Barnbarnen ringde i lördags.
Karl, 5 år undrade var vi är. I Holland, svarade morfar Mats. Ett land långt
borta där de talar ett språk som man inte förstår.
- Är ni i Skåne? sa Karl. Bra gissning tycker vi.
Nu har vi kommit till Amsterdam. Färden från Lemmer till Marken, dit vi gick igår, var lugn. Först dimma, sedan sol. Ingen vind alls, så det blev motor som vanligt. Marken är enda ön i Ijselmeer och det var ett vackert litet samhälle vi kom till, välputsat. men ganska dött. Märkligt nog har de grävt en massa kanaler även på denna lilla ö. Gratis hamnavgift ock dyra fik. Vi åt hemma. Skulle ta en promenad och en portion poffertjes (små bulliga plättar) efter middagen men fick ett ordentligt åskregn på oss som varade tills restaurangen stängde. Nu har vi lessnat på regn... Även idag, ca 10 minuter efter vi lämnade hamn, regnade det ordentligt. Lite fånigt att sitta med hela oceanstället på sig på en insjö men så blir det ibland.
Vi har nu varit ute i 50 dagar och det är dags för lite statistik:
Klagomål? Nej på det hela taget har vi det himla bra! Vi trivs ombord och med varandra, äter gott, promenerar mycket, samlar på upplevelser och träffar massor av trevliga människor. Vi försöker leva i nuet, lite svårt eftersom vi hela tiden är på väg någonstans men vi låter oftast vädret styra våra planer. Kommer vi inte längre söderut på ett bekvämt sätt så stannar vi hellre. Det här är toppen!