Nyhetsbrev nummer 140
26 oktober 2005. Onsdag. Bodrum, Turkiet, 28 grader, sol.
Bodrum känns allt hemtamare och vi trivs verkligen. Det verkar vara lätt att
leva här och vi försöker ta till oss den lokala filosofin att ingenting är
bråttom, man måste hinna umgås också. Det är underbart charmigt att det hänger
en liten té-snabbtelefon upptejpad utanför varenda grönsaksstånd så försäljarna
kan få leverans till de kunder de vill behålla litet längre. Idag handlade vi en
knippa basilika för 6 kronor och fick té, fikon att äta till, små mandariner
från innehavarens egen trädgård och kramar till avsked. Till saken hör kanske
också att Mats fick "tävla" i handmuskelstyrka i ett handslag med butikens unge
atlet Ferrat.
- Och dom som brukar kalla mig Rambo, sade killen och försökte skaka liv i
handen sedan.
Men det är ju också ett sätt att få vänner. Ett annat sätt är att knacka på i de
fantastiska gületerna - stora träbåtar som gör kryssningar med gäster. Vi gjorde
det redan under vår första visit tillsammans med Pär och Anita, på en båt där
det fanns en skylt som klart uttalade att det var OK att ställa frågor. Kapten
Sezayi bjöd då ombord oss och visade den fina båten. Ett bra tips för er som
vill semestra i Turkiet - titta på hans
hemsida! Jättefin båt med 5 dubbelhytter,
alla med toa och dusch, stora sällskapsutrymmen både ute och inne, världens
trevligaste kock Mustafa och så förstås den genomgode kaptenen. All mat ingår i
priset och vi kan intyga att man äter kungligt ombord, vi blev inbjudna på
middag i lördags. Idag kom Sezayi på besök till Olivia då vi fick en chans att
bjuda igen, men det är svårt att matcha de dagliga tebjudningarna varje gång vi
går förbi!
Några vintergrannar börjar dyka upp. Idag kom engelska Robert och Jenni som kommit hit från England via Europas kanaler, ut i Svarta havet och hit via Istanbul. Det skall bli intressant att höra mer om den resan. Och våra gamla vänner Bill och Linda, som vi nu tillbringat tre vintrar med, har varit här och inspekterat. De kommer nog också att stanna här.
Stan är full av intressanta butiker och verkstäder, så vi kan nog få en hel del gjort på båten också! Dessutom är marinan toppen. Välorganiserad, trivsam, och ren. Alla som jobbar här verkar trivas med sina sysslor och gör allt de kan och lite till för att ordna saker för oss. Hamkapten Memet har alltid tid för trevligt småprat samtidigt som han fixar saker med blixtens fart. Internet och kabel-TV ingår i hamnavgiften, som är det lägsta vinterpris vi haft hittills.
Att det finns en lokal fiskmarknad med pinfärsk fisk till oslagbara priser, och en grönsaksmarknad som svämmar över av allt från bebisauberginer till rädisor stora som tennisbollar gör inte saken sämre.
Uppdaterad: 2006-02-27 .