Nyhetsbrev nummer 129
20 april 2005. Onsdag. Chioggia, Italien. 15 grader varmt, sol.
Vi förbereder oss för avsegling. Kanske till helgen om vindarna vill som vi. Det är mycket att fixa med. Mats har gjort massor av förbättringar ombord medan Ann varit i Venedig ett par veckor med sina skrivarkurser. Efter nästan fyra år ombord kommer vi fortfarande på detaljer som behöver förändras, så nu har vi t ex inredning i skåpet under diskbänken och en plastad kåpa över fotpumparna (som vi sällan använder men som det alltid rasar ner skräp på). En blomvas sitter fast monterad på masten, över salongsbordet. Rosmarinkvisten som blommade med stora blå blad börjar skjuta rötter i vasen, den kan kanske bli ett långvarigt minne från Sporting Club i Chioggia. Båtklubbens lilla park kantas av en magnifik rosmarinhäck som naggas i kanten då och då av hungriga seglare. Receptet? Det gamla vanliga - ät med citron, olivolja och spagetti, mmmm... (kan tillämpas på ALLT om man frågar en Chioggian).
Båtklubben har en jättelokal med restaurang och bar. Igår var det vinprovning, traktens vingårdar visade upp sina varor för inbjudna distributörer. Vi halkade in på ett bananskal. Först kändes det lite fånigt, alla var så piffiga och gick där och gurglade och hällde skvättar ur sina enorma provarglas, men en halvtimme och tio viner senare började alla bli lössläppta och luddiga. Tjugo viner senare hamnade vi vid romståndet, 25-årig lyx från Panama a 70 euro flaskan. Provsmaka fick man förstås och Mats fick tillstånd att hämta sin fickplunta och få den fylld så att romen senare skulle kunna avnjutas med sin rättmätiga kompanjon; en cigarr.
Som tur var gick det inte att handla viner under provningen. Då hade vi nog förköpt oss. Vi håller på att bunkra inför möjligheten att övervintra i Turkiet och har redan packat ner ett femtiotal flaskor alldeles utsökta viner i svårtillgängliga stuvfack. Mats träffade nämligen en vinhandlare på båtklubben som erbjöd sig att köra hit några lådor från Padova, i sin Porsche... De vinerna får endast tas fram vid högtidliga tillfällen. Mer lättillgängligt placerar vi vardagsvinet från Lidl, favoriten är ett sicilianskt Nero D'Avola. 3 euro för 1,5 liter. Ann nöter upp cykelvägen till Sottomarina flera gånger om dagen, kommer hem med femton liter åt gången. Det ska ju räcka i över ett års tid. Annat vi bunkrar är god parmesanost men sedan kan vi inte komma på så mycket som vi kommer att sakna från Italien. För övrigt kommer vi nog att segla längs Italienska kusten så det finns chanser att fylla på om vi vill.
Efter fyra år har vi äntligen kommit oss för att tillverka en myndighetsimponerande stämpel - det lär vara en dörröppnare i vissa exotiska hamnar. Nu ska vi bara hitta en stämpeldyna, grön förstås. Sedan börjar vi bli redo att kasta loss. Största utmaningen är att sjöstuva allting, så mycket blir framdraget under ett halvår vid brygga och det brukar märkas vid första våg om packningen har lyckats.
Ciao!
Uppdaterad: 2006-06-04 .