Nyhetsbrev nummer 122
10 januari 2005. Måndag. Chioggia, Italien. 8 grader varmt, sol .
Redan litet vårkänslor här i Chioggia när solen skiner. Men alla eventuella tankar på att kasta loss och segla iväg kan man lägga därhän, vi står nämligen ordentligt på grund. Idag är vattennivån bara 1.5 meter! Sådan tur att vi vill stanna! Våra båtgrannar Bill & Linda ser fortfarande fram emot att flytta upp till Venedig, men de har stoppats av lågvatten, dimma och vaga besked så det få bli efter helgens utflykt. Vi tar ett billigt flyg till London och går på båtmässan. Om någon av våra läsare ska dit i helgen får ni gärna höra av er, då kanske vi kan arrangera med en leverans knäckebröd eller så!
I torsdags, på trettondagen, hade vi de sista julfestligheterna här i lagunen. På förmiddagen åkte vi upp till Venedig och tittade på 28:e upplagan av Befana-regattan. Befana är, som minnesgoda läsare vet, den snälla häxa som kommer med godis till de italienska barnen denna dag. Om de varit snälla själva förstås. Annars får de kolbitar! I Venedig finns det förstås bara ett sätt häxan kan komma på - med båt. Det var tävling i flera olika typer av farkoster. Sötast var häxorna från Röda Korset som paddlade med kvasten. Det kommer kanske bilder på detta så småningom, om ni är snälla. Annars blir det kolbitar.
Här i Chioggia var det familjefest på eftermiddagen, med trolleri, ballongvikning, dockteater och annat småkul på huvudgatan. Folk gick man ur huse, men jämfört med hamnpromenaden i Ostia var det inte fullt lika många häxor i publiken. Här är kvinnorna något måttligare med utstyrseln även en dag som denna.
Vi har ägnat större delen av mellandagarna åt att bygga om vår datorpark. Vilket nödvändigtvis behövde inkludera ett besök på en större datoraffär norr om Venedig dit vi äventyrligt tog oss med tre bussbyten. Där fick vi tips av en annan kund om varuhuset Carrefours rea på DVD-brännare. Det låg i närheten så vi gick dit och befann oss plötsligt i kö i ett gigantiskt köpcenter, där hundratals spekulanter bepansrade med varuvagnar väntade på att grindarna till Carrefour skulle öppna. Det var bara att följa med strömmen, några alternativ fanns inte. Vi klarade oss utan blodiga smalben, trots ivriga vagnattacker, men alla som känner Mats förstår nog precis hur upphetsande han tyckte det var. Ja det är en spännande tillvaro vi lever i. Idag har vi frostat av frysfacket i kylen och det blir vaktelgryta till middag.
PS. Heja kungen!
Uppdaterad: 2006-06-04 .