Nyhetsbrev nummer 119
27 december. Måndag. Chioggia, Italien. 9 grader varmt, regnskurar och högvatten.
God fortsättning! Låt er inte luras om ni sett bilden förr, ny text under!!
På italienska säger man Buon Natale (= god jul). Det måste vara ett stavfel, har vi konstaterat. Borde vara MATale. Merry Eatmuch. Vi har ägnat helgen åt osedvanligt frossande.
Det började redan dagen före julafton. Då bjöd vi vännerna Bill och Linda på jullunch ombord på Olivia. Traditionell svensk med allt vad därtill hör. Fyra timmars ätande.
På julaftonen hade vi anmält oss till middagen på klubben. I tron att det är sånt de gör här. Nu vet vi bättre. Det blev två små bord med sammanlagt åtta gäster och ett jättebord för restaurangpersonalen och deras familjer. Menyn var mycket ambitiös:
Låter gott eller hur? Det röda vin vi fick till var smaskens och den inledande bruschettan lovade gott. Men... Musslorna var översaltade. Pastan var så underkokt att den fortfarande knastrade och även om damerna fick varsin hummerklo så kändes herrarnas hummerHUVUD på tallriken litet oförskämt. Våra medgäster fick detsamma och vi har förstås våra aningar om på vilket bord stjärtarna hamnade. Marulken var överkokt, översaltad och nästan kall när den kom till bordet. Rockan var väl tillagad men helt svalnad. Gästerna hade klätt sig fina (Bill hade t o m slips på sig!!) medan personalen med familjer sprang omkring i jeans och tröja. Det blev fiasko av alltihopa och för detta blev vi 45 euro fattigare per person, och en erfarenhet rikare. Och det är klart, tänk om alltihopa hade varit gott, då hade vi fått i oss alldeles för mycket mat (alldeles för sent på kvällen - middagen varade mellan 21-00.30)! Lite plats i magen behövdes för juldagens äventyr.
Vi hade fått en inbjudan av våra italienska vänner Franco och Valeria att fira jul med dem, så på juldagsmorgonen tog vi buss och tåg till Treviso. Lunchen startade vid ettsnåret och slutade vid midnatt. De sista tre rätterna kallades visst middag, men vi hade knappt hunnit resa oss från bordet emellan. Oavbrutet ätande i elva timmar, mamma mia! Dessutom var alltihop mycket gott och vällagat. Jätteräkor, tortellini i buljong, fläskstek, kalvstek, revbensspjäll, ostbricka, oräkneliga efterrätter med mera med mera... I olika omgångar kom delar av familjen och gjorde oss sällskap. Vi fick träffa Francos tre vuxna barn med hela eller delar av sina familjer och det var riktigt kul. Alla pratade engelska och var mycket socialt begåvade, det var verkligen kul att få vara med om detta familjefirande. Yngste sonen har lovat oss en guidad tur i Venedigs okända barliv. Den äldste skulle om några dagar åka till Sri Lanka för att ansvara för splitternytt kontor och fabrik för Italiens största godisföretag. Han ska stanna tre år med fru och dotter. Förmodligen får de tänka om nu, åtminstone med avresedagen. Vilken fruktansvärd katastrof som inträffat i Asien. Vi följer händelserna på internet med hållna tummar för vänner som befinner sig i området och stor sorgsenhet för alla drabbade. Så grymt.
På annandagen matstrejkade vi ända till klockan 17 då det var dags för julmiddag hos Bill & Linda. Tack och lov blev det en helt normal jättegod middag med förrätt (räkcocktail), varmrätt (tjocka skivor rostbiff med tillbehör) och ingen efterrätt, hurra! Idag ska vi ta det lugnt med maten och ägna oss åt resterna från vårt eget julbord. Det är ju bara lite överbliven sill, pastej, köttbullar, skinka och Jansson. Hjälp...
Gott nytt hälsosamt år vill vi önska er alla!
Uppdaterad: 2006-06-04 .