Nyhetsbrev nummer 118
19 december. Söndag. Chioggia, Italien. 9 grader varmt, sol.
Det är fjärde advent och vår fjärde jul ombord står för dörren. Vi fortsätter att skapa våra egna traditioner i varje land vi kommer till, i år blir det nog rosmarinkvistar istället för julgran. Fånigt nog blir vi mer och mer sugna på "en riktig svensk jul" matmässigt (något vi sällan brydde oss om hemma i Sverige) och går igenom vådliga strapatser för att införskaffa lämpliga råvaror.
På IKEA-varuhus i utlandet säljer de även svensk mat och dryck. Vårt närmaste ligger i Bologna. Vi försökte hyra bil men Chioggias enda hyrbilsfirma hade inga bilar alls under veckan så Ann kastade sig iväg på en utflykt med buss och tåg. Först buss till Padova med planerad avresa kl 08.12. Den var sen redan vid avgång och fastnade i morgonrusningen så tåget till Bologna missades med en minut. Två timmar till nästa. Men Padova är en trevlig stad att vistas i en stund. Väl framme i Bologna var klockan över ett. IKEA har en egen buss - naturligtvis inte gratis i denna giriga ända av Italien - som skulle gå drygt en timma senare, så det var tid för lite sightseeing här också. Stadskärnan är medeltida med imponerande byggnader, bl a två höga torn varav ett lutar kraftigt. Pisa är inte ensamma om det!
Det finns säkert folk som älskar Bologna. Ann hör inte till dessa. Knarkare, tiggare, McDonalds i vartenda gathörn, vanvettig trafik, för mycket folk och slagsmål med snorvalp som försökte plocka prylar ur ryggsäcken, Nä! Fick dessutom avvärja flera rånförsök på väg tillbaka till tågstationen efter det intensivt korta besöket på IKEA. Men allt kom med hem, inklusive julskinkan, sillen och julölen. Och Ann i ett stycke, efter tretton timmars utflykt.
Då känns det extra skönt att vara tillbaka i Chioggia där folk i allmänhet är vänliga och ärliga. En väninna fick tillbaka fel växel i en tobaksaffär häromdagen. Sex euro istället för fyrtiosex... Hon kom inte på det förrän vi satt på bussen till Venedig men när vi kom tillbaka på kvällskvisten fick hon sina pengar av innehavaren som stolt och glädjestrålande talade om hur han sparat dem speciellt till henne, de låg undanstoppade och märkta med lappen "la signora bionda". ("för jag visste ju inte ert namn!") Chioggia är en stad där alla känner alla; ständigt stannar folk mitt framför fötterna på oss för att prata med bekanta på gatan. Och eftersom vi har gott om tid blir vi inte irriterade alls, man får välja en ny rutt bara och i nästa gathörn står man själv där och pratar med en bekant. Här får vi näring för ett grundläggande mänskligt behov som vi inte behövde fundera så mycket på innan vi gav oss iväg: att vara igenkänd, ha en identitet i ett socialt sammanhang.
Nu har vi precis varit och tittat på julskyltningen i stan och minglat. Dags att äta fisksoppa. Vi fick gratis smakprover på några för oss okända fiskar och skaldjur vid senaste besöket på fiskmarknaden. Det är väl samma knep som knarklangarna använder - men vi blir gärna skaldjursberoende.
God Jul!
Uppdaterad: 2006-06-04 .