Nyheter
18 augusti. Onsdag. Vela Luka, Korcula,, Kroatien. 28 grader varmt, sol.
Vi brukar säga att "vår plan är att inte ha någon plan". Det gäller framförallt i det långa perspektivet, men visst är det bra att ha ett hum om var vi ska tillbringa nästa vinter så vi kan se till att segla åt det hållet. Följdaktligen gick vi, efter senaste besöket i Drvenik, söderut med siktet inställt på att nå Turkiet i höst.
Första stoppet blev Stari Grad på Hvar, som vi tyckte så mycket om i juni. Nu var det tokmycket folk där, inte alls lika mysigt. Förra gången ankrade vi utanför marinan, nu hade de lagt bojar där. De var förvisso gratis men vi anar att man kommer att ta betalt nästa år. Börjar bli mycket sånt i Kroatien. Det nattliga discot bidrog till att vår vistelse blev kort.
Vela Luka på västra kortänden av ön Korcula blev nästa anhalt. Vi ankrade längst inne i stadsviken där det märkligt nog inte låg en enda båt. Detta var ett bra ställe att bunkra mat på och det fanns ett internetcafé som nästan fungerade. Förvisso högljudd musik på kvällen men den tystnade redan vid midnatt och vi sov så gott att vi stannade en natt till.
Lastovo, en ö i yttersta havsbandet, skulle bli vår sista anhalt innan skuttet över till södra Italien och sedan Grekland. Vi sammanstrålade åter med goda vännerna Bill & Linda och en idé yppades. "Om vi skulle ta och ringa till Venedig och se om vi kan få vinterplats där". Efter många nedslående telefonsamtal och ett friskt användande av hela vårt nya nätverk - vilket visade sig innehålla bekants bekant på plats i Venedigs båtklubb - har vi ett halvt löfte om plats i Venedig och ett definitivt löfte om plats för båda våra båtar i lilla fiskebyn Porto Garibaldi 10 mil söderut.
Så nu seglar vi norrut igen. Lastovo var en intressant ö med en mycket skyddad vik där vi låg kvar i flera dagar. Tråkigt nog har de ett sop-problem där (för nära Italien?) och har börjat ta en symbolisk summa av alla båtbesökare för sophanteringen. Vi hade uppskattat om de plockade upp skräpet som militären lämnat efter sig på land och i sjö, samt den stora trål som vår ankarkätting snodde in sig i. Men det finns mycket att titta på och det är otroligt grönt och frodigt.
Nu ligger vi åter i den kilformade viken i Vela Luka. Igår kväll var det folkmusikföreställning med underbar stämsång och krigisk svärdsdans. Sångtraditionen är rik här och just i Vela Luka har vi sett ett antal äldre män som sjunger tillsammans på parkbänkar eller i trapphus med god akustik. Sådant tycker våra discosargade öron om.
Cruising Notes på engelska hittar ni här.
Uppdaterad: 2006-02-27 .