Nyheter
11 juni. Fredag. Otranto Italien. 30 grader varmt, sol.
Två veckor har vi legat här i Otranto. Det uttalas ÅH-tranto, med betoning på första stavelsen. Ett alldeles utmärkt ställe att bli inblåst på. Inte så mycket för att staden är pittoresk (det är den) och att marinan är billig (det är den) som för att människorna är vänliga, öppna, nyfikna och helt ... underbara.
Hamnkapten Andrea är en häftig ung man. Sällan har vi sett en så hårt arbetande ormeggiatore, och han är alltid på gott humör. Och otroligt servicemässig. Hoppar ombord på anländade båtar och förtöjer dem innan de hinner blinka, hjälper till att bära ombord matvaror när man storhandlat, förhandlar gärna om priset, kommer med sitt hemgjorda vin som present helt spontant. Vi tillverkade vinetiketter till honom med hjälp av datorn, som ett litet tack. Då fick vi mer vin!
Häromdagen hyrde vi bil tillsammans med seglarvännerna på Cie; Stanley och Margareta, som ockå tagit sig hit. Körde runt hela klacken. Här har vi äntligen hittat det Italien som motsvarar förväntningarna. Människorna! Det är, inser vi mer och mer, möten med människor som ger oss den största tillfredsställelsen på den här resan. Vi blir lyckliga när några gör mer än det förväntade, t.ex låter oss följa en bil för att hitta en viss adress, öppnar en stängd affär för oss, ger oss blommor och vill bli brevvänner - bara för att vi letade efter en skärbräda.
Här i Otranto har vi blivit kompisar med några lokala seglare (som också tillverkar eget vin), biluthyraren, en restaurangägare och mannen bakom köttdisken i mataffären. Kul att känna igen och bli igenkänd, att få glada hälsningar och leenden.
Men om allt går väl seglar vi härifrån i morgon bitti. Vinden har vänt och ett nytt land, Kroatien, väntar.
Uppdaterad: 2006-02-27 .